Ibland kan det vara svårt att veta hur man ska agera inför hästen för att den ska få ett bra förtroende för en. Ska man vara hård? Ska man vara snäll? Ska man vara mesig?

Ja, hur ska man egentligen vara?

Att vara sig själv är ju inte alltid tillräckligt; du måste vara en bra ledare.

Speciellt när man träffar på en häst första gången, så gäller det att du själv är klar över vem och vad du är. Hur blir man det då?

Det är där lärarna kommer in.

Direkt när en lärare kommer in i klassrummet gör man en bedömning om denne är värdig ens respekt. Vissa kommer in försiktigt i klassrummet, snubblar på soptunnan och skriver tyst upp sitt namn på tavlan och väntar på att alla snorkråkor ska falla till marken och att alla elever ska stänga av sina mobiler och börja lyssna. För det lär ju hända...

Vissa elever sitter ändå där och försöker uppmuntra den här läraren och försöker lyssna och lista ut vad den tänker lära ut. Men dom flesta har redan gett fingret åt den här läraren.

Läraren tog inte kontrollen, visade inget tecken på bra ledarskap så vi sket i att lyssna och såg oss själva som bättre ledare den här gången, och om inte den här läraren skärper sig och visar upp en ny sida av sig själv, har den för alltid satt sig själv i det facket; en oduglig ledare som ingen (dom flesta) vill lyssna på.

Kommer en sån person in till en häst, är det få hästar som ser den som en värdig ledare, och ger antagligen fingret åt den. Vissa hästar kommer dock vara trevliga, och gå med på vad personen vill, men ingenstans kommer den se denna person som en ledare. Dom flesta har lärt sig att det blir mindre krångel om man gör som man blir tillsagd, och kommer lyda dig till en viss grad, men om det uppstår situationer där ledarskapet beprövas, kommer hästen aldrig se denna person som någon att lita på.

Tänk nu själv på olika personligheter och uppträdanden, och på hur du uppfattar dessa personer, och i vilka situationer du skulle lita blint på dom, och försök sedan lista ut hur du själv blir sedd. Och hur tror du hästen vill se dig?