malin om Spring för livet:

Håller helt med inlägget hos helena som kommenterat ovan, alltså håller jag inte med dig.

Du har inte riktigt koll på travsporten, vilket många ridtjejer inte verkar ha. De antar ofta saker som ex i ditt fall att hästar, travhästar, drivs till max dagligen. Nej, nej! Ingen travtränare som jag känner, så väl amatör som proffs, tränar sina hästar så hårt. Den enda gången de ska prestera max. är i lopp! Skulle alla, som du i princip får det att se ut inom travet träna så, skulle nog inte en enda häst springa väl inne på banan och i tävling. De skulle förlora den glädje de har till tävling och löpning. En häst måste vara frisk och må bra för att prestera bra vare sig det är trav eller ridhäst.. Eller hur? Travsporten har nog hårdare regler än ridsporten så oroa dig inte för den.

Och bara för att du kanske håller på med ridning och kanske inte gillar trav behöver man inte söka/hitta på så elaka saker om sånt man inte har kunskap om. Varför hacka ner på sånt man inte håller på med?

---

Okej, vid ett sånt här inlägg, som precis nyss blev kommenterat, så undrar jag varför du inte läste inlägget som jag skrev förut där jag förklarade allt lite närmare?

Dessutom, vilket dom flesta verkar tolka fel (och det får jag väl ta på mig om jag uttryckt mig klumpigt) är att jag menar att man dagligen tränar en häst till max. Det menar jag inte.
Jag menar att hästarna drivs till max på tävling (har även sett träningar där detta sker, men säger därför inte att ALLA gör det) och att det sker dagligen. Inte dagligen för samma häst. Hänger ni med på skillnaden?

Och det är okej att "oroa sig", men jag oroar mig inte för travsporten, utan för individerna. Alla hästarna har det inte bra. MEN (innan någon hinner hänga upp sig på det) så handlar det om samma sak i alla hästsportens grenar, inte bara trav.

Men läser man förklaringstexten innan, vilket en del inte hann göra, men som du borde ha kunnat gjort eftersom du kommenterade efter att den kom upp, så är denna texten "vinklad" och har bara med travet. Inget annat.

Och ni som inte alls håller med och som säger att allt det här är fel, ta inte åt er då om allt jag skrivit är falskt. Känner ni er träffade så kanske ni ska ta er en funderare på varför? :)

PS. Man behöver heller inte skriva som att jag är en liten unge som inte kan någonting. Det ger ingen bra grund till en diskussion. Du kan heller inte veta om jag bara är en av alla "ridtjejer" eller om jag faktiskt kanske har hållt på och varit insatt i trav. Det är förutfattade meningar, och ger heller ingen bra grund till någonting.

Men tack för kommentaren i alla fall! Det är som sagt ändå trevligt att få höra era åsikter, och att ni faktiskt skriver bra anledningar till varför ni inte håller med :)

Jag tackar för alla bra kommentarer ni har skrivit, ingen som bara "åh fyfan vad dum i huvudet du är" även fast ni säkert skriver det i era texter, men på ett finare sätt ;)
Känner att jag måste förklara lite mer om själva texten bara.

Texten är alltså ett debattinlägg, en uppgift från skolan, där man ska välja sida. För eller emot.

Ganska uppenbart vad jag valde - emot alltså. Uppgiften är då alltså riktad till ungefär en tidnings läsare, och ska då informera och helst "övertyga" läsarna om det jag skriver. Helst ska det finnas en debattartikel om exakt samma men där någon är för travet. Så att det kan bli en riktig diskussion.

Uppgiften skulle innehålla några argument, fakta och konkreta källor. I mitt fall har jag baserat min text på Djurens Rätts sida.

Det som jag inte har tagit med är inte med för att uppgiften inte gav plats till det helt enkelt. Inte heller har jag skrivit något positivt - eftersom det inte var uppgiften i mitt fall.

Men, hade texten varit "rättvis" hade jag talat gott om dom som förtjänade det (vilket jag vet att det finns, bra tränare alltså) och även dragit paralleller med exempelvis fälttävlan, hoppning och dressyr. Hur är livet för Totilas till exempel? Är han en häst eller en dyrbar egendom bara?

Vill också förklara att mestadels syftar själva pengagirigheten till ägarna (som oftast inte har någon speciell kontakt med hästen) och till "den största boven" - den vanliga pengasatsande människan. För hade det bara handlat om prispengar i travet så som i hoppning och dressyr, hade kanske sporten sett annorlunda ut. Eller vad tror ni?
Samma om man skulle vända på det - hur skulle hoppningen te sig ifall vanliga människor började slå vad om vem som skulle vinna?

Så, ni som kommenterar har alldeles rätt, och jag är glad över att ni tar er tid till att skriva kloka kommentarer och inlägg i era bloggar :)

Men man får fortfarande inte glömma bort allt dåligt som händer, det måste uppmärksammas och man måste ta avstånd precis som att allt bra som händer ska uppmärksammas och berömmas.
Man kan säga att när det händer dåliga saker är det enskilda fall. Men varje träd är ett enskilt träd, men tillsammans bildar dom faktiskt en skog.

UPPDATERING: Läs detta först!

---

Här kommer en text som jag vet kommer göra vissa upprörda och arga. Men jag kan börja med att "försvara" mig med att texten syftar inte till ALLA tränare inom travet, det finns alltid bra och dåliga människor, men samtidigt bidrar tyvärr dom bra människorna till hela cirkeln.

Texten är från en skoluppgift där vi skulle skriva ett debattinlägg.

Kommentera gärna, men återigen, tänk på hur ni kommenterar. Jag är en person, precis som du, ingen robot som sprutar ut texter utan jag har lagt ner ett jobb med känslor när jag publicerar texter.
Tänk en gång extra innan du klickar och skickar iväg din kommentar.

---

- För att hästar ger sina liv

 

Det finns knappt en enda människa här i Sverige som inte vet vad trav är. V75 och Harry Boy har samlat svenska folket i tre gemensamma tankar – hästar springa pengar.

Men vad händer när människor kommer i kontakt med pengar? När en rik inser att den kan bli ännu rikare, och när en fattig inser att den äntligen kan tjäna lite kosing, vad uppstår då? Girighet och egoism. Vilka är det som egentligen står bakom denna allmänöppna guldgruva? Och vilka får ge allt och mycket mer för att vi ska kunna njuta av framgångarna? Vilka får ta skiten när framgångar inte blir framgångar, utan förluster? Jo, våra fyrbenta vänner hästarna.

Baksidan av travet är mörk, och väldigt okänd för många. Inte minst för de som bara ser hästarna som inkomstkällor.

 

Kvantitet framför kvalité

Hästar har aldrig varit, och kommer heller aldrig vara gjorda för att springa i full kareta under långa perioder och vid återkommande upprepade tillfällen. Högsta hastighet används bara vid flykt och panik. Detta utnyttjar trav- och galoppsporter till max då de på olika sätt utsätter hästen för situationer där dess flyktinstinkter tar vid, och hästen ökar hastigheten avsevärt.

 

Hästarna drivs alltså till max under varje lopp, och under träning, vilket sker dagligen. Inte ens elitidrottsmän pressas så här hårt, och skulle heller inte göra om de blev tvingade eftersom det inte är ett hållbart sätt att träna och prestera. Denna överprestation som hästarna utsätts för tär på deras kroppar, vilket leder till att många får både inre och yttre skador. Det dör ungefär en travhäst per månad vid ett lopp¹, och antalet som dör under träning är med största sannolikhet väldigt mörkad.

 

”Vanliga orsaker till att hästar förstörs inom trav- och galoppindustrin är:

 

Det finns inte så bra försäkringar för travhästar som för övriga tävlingshästar vilket också är en påverkande faktor till varför hästarna tränas för hårt och slits ut vid alldeles för tidig ålder. Det är billigare att köra tills hästen stupar och få några tusenlappar när den går till slakt, än att bedriva en hållbar, långsiktig träning. Man köper hellre flertalet billiga jeans som går sönder fortare än ett fåtal dyra jeans av bra kvalité som kommer att hålla och passa länge.

 

 

För allas bästa

Många säger att travhästar inte alls har det dåligt, utan att de lever riktigt fina liv med massage, expertanpassade foderstater, daglig motion och så vidare. Men vilken häst som helst byter gärna all denna ”lyx” mot en stor hage och några hästkompisar. Det är bara vi människor som har skapat ett behov av lyx åt hästarna, och för att detta ska finansieras måste hästarna betala med sina liv. För att inte hästarna, som det lagts så mycket pengar på, ska skada sig så att de inte kan springa in några pengar, tar man det säkra före det osäkra. Man separerar på alla hästar och ställer dem i små hagar där det för det mesta inte finns mycket bete. Hästarna har då ingen möjlighet till flock, lek eller social stimulans, vilket är det viktigaste för en häst.

 

Om vi relaterar till idrottare igen: Ingen skulle väl få för sig att stänga in Carolina Klüft i ett tomt, kalt rum, bara för att hålla koll på henne så att hon inte skadar sig eller får i sig något opassande. Inte heller skulle vi låta henne spendera huvuddelen av dygnet inne på rummet för att sedan ta ut henne till idrottsbanan och låta henne hoppa hennes höjdrekord flertalet gånger och sedan ge henne mat och föra tillbaka henne till rummet igen. Skulle hon efter ett tag inte orka hoppa maxhöjd, så skulle vi komma på olika metoder för att få henne hoppa högre och högre. Att slå henne om hon inte vill hoppa, eller om hon misslyckas, skulle inte vara ett otänkbart alternativ. När vi sen märker att hon börjar dra på sig mer och mer skador, och trots olika metoder så blir inte resultaten bättre, så ringer vi några samtal och så fanns inte Carolina Klüft längre. Inte skulle vi väl göra så här? Eller?

 

Men varför sa hon inte emot? Varför hoppade hon? Hon blev hela tiden intalad att detta var för hennes bästa, och att det skulle bli värre om hon inte lyssnade. Hon kunde inte tänka sig att någon skulle kunna tänka tanken att göra henne illa, hon som verkligen gjorde sitt bästa.

 

I en hästflock arbetar alla som ett team, och där finns ingen egoism eller att något skulle gynna en enskild varelse. Man gör inte saker som skulle vara dåligt för en individ, utan allt görs som en enhet, och ska gynna alla i flocken. Därför tror inte hästar att människor ber dem göra något som inte skulle vara positivt för alla, utan tror att smärtan de behöver utså är något nödvändigt. Det går väldigt långt innan en häst säger emot en flockmedlem, och även om hästar helst inte ser människan som en i flocken så blir de så illa tvungna när de skärmas av från andra hästar.

 

 

Det är alltså därför hästar springer, hästar skadas och hästar dör – de tror att det är för allas bästa. Och visst är det kanske det. Staten får in 1,2 miljarder/år³ pga hästarna som springer för sina liv, och alla pengar som vardagsfolket får in på sina andelar och Harry Boy-lappar. Pengar som skapar lycka, pengar som skapar möjlighet och pengar som skövlar liv. Det är för allas bästa utom just för hästarnas.

Och de fick inte ens välja.

 

 

---

 

Källor (står angivet bakom vissa meningar):

Tänkte uppdatera er lite om Zeven, nu när jag kommit igång med ridningen (minus influensan nu då...) efter operationen.


Söt och skummig Zeven efter ett bra ridpass!


Vi (jag och Antonia(Zevens ägare)) rider nu Zeven med graman hela tiden, inte vid hoppning dock haha. Jag vet att det finns jättemånga som är väldigt negativa till graman och oftast hör man att det är för att man kan dra ihop hästen hur mycket som helst. Men bara för att man KAN, betyder det ju inte att man gör det, eller hur?

När man rider med graman är det viktigt att man hela tiden stämmer av och kollar så att du har hästen på tygeln och inte hängandes i gramanen. Man ska absolut inte tro att hästen går i form bara för att man har graman/för att hästen böjer på nacken. Hästen ska ridas i form, dvs bakifrån och fram.

Anledning till att vi använder graman nu ett tag framöver är för att han har gått som hopphäst och inte så mycket dressyrhäst så han har svårt med det där med huvudplaceringen ;)
Han jobbar bra med bakkärran och så, bara det att huvudet åker upp så fort det är det minsta jobbigt. Så istället för att sitta och lirka i munnen som i sann ridskoleanda så ligger ju en graman still, och du kan hela tiden bestämma längden på den och släppa efter när du vill med direkt resultat.
Vilket man ska göra. Eftergiften är jätteviktig! Du ska inte rida med gramanen som en sorts extra tygel.

Jag anser att gramanen inte är något för nybörjare, eller ja, knappt någon hjälptygel är väl det. Samtidigt säger många att man är en dålig ryttare för att man har hjälptyglar, men ibland kanske det är det bästa?

Detta är i alla fall "övervakat" av Antonias tränare, och Antonia "övervakar" mig, så att vi vet att det rids rätt och att Zevens utveckling går åt rätt håll.


Ni är välkomna med frågor och åsikter om detta, men tänk på hur ni uttrycker er, och vilken källa/kunskap ni har innan ni säger något otrevligt. Tack :)

Det var ett fullsatt Flyinge som under Svenskt Avel och Sportchampionat, den femte oktober, fick möta den regerande Europamästaren Rolf-Göran Bengtsson. Han tog inte bara emot Flyingepublikens stående ovationer utan passade även på att hålla en mycket intressant och underhållande unghästclinic.

Till sin hjälp hade Rolf-Göran Bengtsson hoppningens förbundskapten Sylve Söderstrand och fokus för kvällen låg passande nog på unghästens utbildning. Sylve Söderstrand menar - tillsammans med arrangörerna ASVH, Swedehorse, Svenska Ridsportförbundet och Flyinge - att det är mycket viktigt att vi i Sverige får en gemensam syn på hur en unghäst ska utbildas. 
- Det är viktigt att vi har en och samma grundsyn i vårt arbete med den unga hästen. Tråkigt nog är det så med det svenska systemet att många hästar inte får chans att visa vad de kan, säger Sylve.
Han hänvisar till den stora skillnaden i startfälten under de olika unghästchampionaten. Hela 174 hästar hade kvalat till femårsklassen, men bara 38 till sjuåringarnas championat.

Viktigt med stöd i handen
Rolf-Göran börjar clinicen med att sitta upp på fyraåriga Ypsilon (e. Etrusco - Quite Easy). Han poängterar direkt att det är mycket viktigt att den unga hästen inte bara böjer in huvudet.
- Man måste hitta en känsla mellan handen och hästens mun. Hästen ska redan vid tidig ålder driva framåt och ta stöd i handen, i stället för att böja ner nacken och "spotta ut" bettet, förklarar Rolf-Göran.
Han menar att det är betydligt svårare att känna distanser vid hoppning om den unga hästen inte tar bettet på rätt sätt. Det är även viktigt för hästens hållbarhet att den vågar bjuda framåt och att den sänker sig korrekt, så att den tränar upp sin överlinje och rygg redan vid tidig ålder. 
Efter uppvärmningen arbetar Rolf-Göran Ypsilon över travbommar på marken innanför spåret. Detta visar sig lätt kunna bli vingligt på en fyraårig häst och ryttaren väntar därför tålmodigt ut valacken. Han försöker parera obalansen hos hästen på ett lugnt sätt.
- Håll din plan över bommarna och behåll hela tiden ett jämt stöd i tygeln, för att undvika att fyraåringen vinglar. Hur mycket stöd man ska ha i handen varierar från häst till häst, men viktigt är att stödet är jämt fördelat i båda tyglarna, förklarar Rolf-Göran - som personligen gillar att ha ungefär ett kilo i varje hand.
Avslutningsvis arbetar han hästen i galopp. Rolf-Göran menar att en fyraåring inte ska jobbas i en för liten galopp, utan att den i stället ska vara igång ordentligt och hitta sin balans. Han tycker även att hästen vid fyra års ålder är redo att lära sig byta galopp. Vid träning av galoppombyten tar han hjälp av en markbom på diagonalen, med en annan bom placerad snett ovanför. Det är ett mycket effektivt sätt, som fick Ypsilon att enkelt förstå hur han skulle byta.

Tjockt bett på unghäst
När Rolf-Göran sedan byter häst och i stället sitter upp på femåriga Philadelphia (e. Contendro - Irco Mena) påpekar han direkt att hon har ett för smalt bett. Han är inte mycket för smala tränsbett på unga hästar och menar att de bör ridas med tjocka tränsbett tills de vågar ta ett ordentligt stöd på bettet. Först när hästen söker sig framåt till ett visst bett kan man minska tjockleken. När Sylve i samma veva ifrågasätter gramantygeln får han medhåll av Rolf-Göran.
- Gramantygel ingår inte i unghästutbildningen, det är bara att gömma problemet, säger han.
Philadelphia är inte helt samarbetsvillig till en början och Rolf-Göran rider fram den femåriga hästen, både med och utan bommar, en lång stund innan han börjar hoppa.
- Kan man inte ha kontroll över bommarna ska man inte tro att man ska kunna hoppa hinder, menar han.
Rolf-Göran galoppjobbar därefter stoet och försöker att samla henne så gott det går. 
- Man kan börja samla hästen när den har fyllt fem år, men samla inte för mycket på en gång. Hästen måste kunna hitta sin balans och samla sina muskler i ett tempo innan man går in i ett kortare, säger han.
När Philadelphia är lösgjord får hon byta galopp över bommarna, som då har höjts upp till små hinder. Den bom som placerats diagonalt över den andra ligger fortfarande kvar som en riktlinje även för den femåriga hästen. 
Efter den lilla framhoppningen hoppar Rolf-Göran en serie bestående av en travbom fram till ett litet kryss med knappt sex meter till en kryssoxer. När stoet har gjort övningen några gånger byggs ytterligare ett hinder upp i serien, ett räcke 6,5 meter bakom oxern. Rolf-Göran väljer att placera bommar på sidorna av det nyuppsatta hindret för att rama in det lite extra. 
- Jag tycker att det är bättre att först hoppa hinder A och B i en serie, innan man lägger till ett C. Detta för att öka svårighetsgraden succesivt. Sedan travhoppar jag gärna in i serien för att underlätta för femåringen, förklarar han.

Högre krav
Den tredje och sista hästen som Rolf-Göran tar sig an för kvällen är sexåriga Rivage W (e. Quite Easy - Cortus). När de är i sexårsåldern börjar "Roffe" i allmänhet att kräva lite mer av hästarna, markbommarna samt serien byts ut mot hinderövningar med banhoppningsstuk.
Han värmer upp Rivage W, som är lite större än de två yngre hästarna. Rolf-Göran förklarar att det finns fördelar med en lite större och långsammare modell på häst.
- En långsam häst är oftast lättare att rida fort på, medan en snabb häst då lätt kan bli lite för kvick över hindren, menar han.
Rolf-Göran varvar sitsen mycket under uppvärmningen och visar att en sexårig häst ska kunna arbeta korrekt, även om man som ryttare lättar i sitsen. Detta gäller även vid galoppombyten, som han demonstrerar med Rivage W. Rolf-Göran fortsätter även att poängtera vikten av att ha stöd i handen.
- Hästen måste ta stöd i handen även vid hoppningen, för att våga sänka sig framåt-neråt i språnget och få upp sin rygg, säger han. 
Rolf-Göran väljer främst att fokusera på två övningar med sexåringen. Den ena är tre hinder på långsidan där han har placerat ett räcke med 24 meter till en oxer och sedan 20,5 meter till ytterligare ett räcke. Han hoppar långsidan några gånger fram och tillbaka, och försöker att hitta en rytm som gör att det blir sex respektive fem språng mellan de tre hindren. Rolf-Göran visar sin skicklighet då han lotsar hästen över hindren på ett mycket enkelt och okomplicerat sätt. 
Den andra övningen han väljer att visa upp är en fyrkantig oxer med två markbommar, en placerad fem meter framför och den andra tre meter bakom. Denna övning använder Rolf-Göran mycket i sin egen träning, för att få ordning på hästarnas bakbensteknik.
- Övningen gör att hästen får ner sin hals och upp sina bakben. Den är bra för hästar som tenderar att hoppa lite för långa språng. Casall har tränats mycket på den här övningen, säger Rolf-Göran.
Han förklarar att bakbommen kan rullas in ännu närmare hindret, men det gäller först när hästen är bekväm med avståndet på tre meter. 
Efter två höjningar river Rivage W och Rolf-Göran väljer då att placera en bom snett instucken i oxern på höger sida. Denna bom får valacken att hoppa mycket väl.
"Roffe" avslutar kvällen med att hoppa en kombination som består av ett plankhinder in och en oxer ut. På oxerns översta frambom placerar Rolf-Göran två bommar som en bred spets. Dessa får sexårige Rivage W att verkligen accelerera i språnget, till publikens stora förtjusning. 
Clinicen drar ut på tiden och Rolf-Göran kommenterar det med en mening som även skulle kunna sammanfatta unghästutbildningen i stora drag.
- När man är klar så är man klar. Man ska inte stressa fram resultat eftersom alla unghästar inte är klara för sina respektive unghästchampionat. Det är bättre att vänta än att ge sig in i någonting som ändå inte blir bra, säger Europamästaren.

Rolf-Görans tips till unghästutbildare
• Repetera kommandon, men tjata inte ut övningar.
• Sträva efter en spänning mellan tygel och hand. Unghästar reagerar snabbt - är du för långt ifrån hinner du inte med.
• Undvik att bara träna på det som är svårt, låt hästen glänsa ibland.
• Om hästen är tittig - ge den några extra språng för att slappna av.
• Börja träna längdvatten tidigt med den unga hästen.
• Ge hästen den tid det tar, alla hästar är inte redo för sina årgångschampionat.

Text & foto: Malin Fredriksson
Källa: Hippson

Dressyrryttaren och tränaren Nina Bengtsson har sett många med tittiga hästar som försöker reda ut nervigheten på helt fel sätt. I veckans dressyrövning delar hon med sig av ett knep som funkar för både häst och ryttare.

– Det är så vanligt att man ser ryttare med tittiga hästar som ska ”visa hästen” det farliga. Det tycker jag är helt fel metod, säger Nina Bengtsson, B-tränare i dressyr och examinerad beridare med segrar och placeringar i Grand Prix-dressyr, både nationellt och internationellt.
Hon har själv erfarenhet från ett par rejält ”lättspökade” hästar och tycker att det funkar mycket bättre att först värma upp hästen och sedan närma sig det läskiga.
– Om jag  har en väldigt tittig häst rider jag inte fram till det som är farligt. På en Tolstoy-häst jag hade lärde jag mig att först rida på stora mittvolten och sedan successivt rida ut till det hästen tyckte var farligt. Till sist gick han i hela ridhuset – när han var varm och på hjälperna, berättar Nina.
Att rida en tittig häst handlar mycket om ledarskap och om att hästen ska känna sig trygg och lydig.
– Med ledarskap menar jag inte att man ska vara hård och piska, man ska vara ledare för att man vet vart man är på väg och för att man är är fokuserad.

Börja från marken
Innan du börjar med dagens uppsuttna övning vill Nina att hästen ska vara väl hanterad från marken.
– Hästen ska gå dit du går – utan att gå på dig. Den ska gå att lasta enkelt. Att hästen går att hantera från marken är en viktig bit i all ridning, men det är en ännu viktigare bit om du har en tittig och känslig häst.
Du kan träna tittiga hästar, men du får inte skrämma dem, menar Nina.
– Man ska utsätta dem för saker. Min nuvarande tävlingshäst Ajax har varit en väldigt tittig häst och jag märkte tydligt att ett skäl till att 2010 inte gick så strålande var att jag tävlade okontinuerligt.
Nina försöker se till att Ajax får skritta ut i obehagliga miljöer och i år ska han få komma till ”lättare” tävlingsplatser innan han får åka på eldprov som till exempel Odense var 2010.
– Jag har märkt att när Ajax varit i obehagliga miljöer är han lugn när han kommer hem. Jag tror att man ska utsätta dem. Inte överbeskydda dem, men absolut inte skrämma dem.  
När man ser en rädd häst ser man ofta antingen en arg ryttare som ryar eller bestraffar, eller en ryttare som säger ”såååja” och klappar och överbeskyddar.
– Men jag tror att man ska vara lite ”tysk” – inte straffa, inte dutta utan vara fullständigt oberörd. Skritta på och kör rakt fram!

Gör så här:



A. Om det står en ”läskig” pall eller något annat hästen reagerar på i ena änden av ridhuset sätter inte Nina fokus på pallen.
– Då skulle jag förmedla till hästen att den är obehaglig.
I stället börjar hon rida i andra änden av ridhuset.
– Jag vill komma in i huvudet på hästen. Jag jobbar långt från det ”läskiga”, flyttar hästen och får den på mina hjälper.




B. Så småningom kan du närma dig pallen. Gör successivt volten större och större, hästen ska gå framåt och vara aktiv på hjälperna, men den får inte skena förbi. Det är vanligt att hästen skenar förbi det ”läskiga”  – eller så vill den inte gå ditåt över huvud taget. Tänk på att gå ner i tempo om du får stora problem. Det kan vara lättare att övertyga hästen att gå dit du vill i trav än i galopp.
– Då är det bättre att jobba hästen och sedan efter en stund – eller en vacker dag – är man nära, förhoppningsvis, säger Nina.



C. Du kan också prova att sätta något annat ”småläskigt” innanför det ”läskiga”. Till exempel en tunna tio meter innanför pallen, och sedan rider du mellan de två föremålen.
– Då blir hästen distraherad. Tittiga saker är ofta på utsidan eller utkanten av banan. Det kan vara bra att antingen ställa ett annat föremål innanför eller att flytta in föremålet så att man kan rida utanför det, eller mellan två föremål, tipsar Nina.

---

Syfte:
Att få ett harmoniskt arbete med sin häst. Att få en lyhörd häst som lyssnar på dina hjälper.

Svårighetsgrad:
Bas. Men hästen blir inte mindre tittig för att du gör piaff och passage – mer energi och press gör inte att hästen blir lugnare, så övningen är bra för alla.

Tänk på det här:
Bli inte arg även om det är tålamodskrävande. Om du blir arg blir hästen mer spänd, och den förstår att det är något speciellt med det den tycker är läskigt. Låt det ta tid.

---

Text: Hege Hellström
Illustration: Linda Eriksson
Källa: Hippson

Det är lätt att skylla motgångar på hästen i stället för att gå till sig själv och se sin egen roll i sammanhanget. Kajsa Boström är tränaren som lägger stor vikt vid en positiv inställning, som utgår från att hästen alltid är fri från skuld.

Kajsa Boström är B-tränare i dressyr och har själv ridit på Grand Prix-nivå. Hon är känd för att ha tagit upp hästar i klasserna som inte ansetts ha "det". I dag tränar hon omkring 20-40 elever i veckan och alla får de lära sig att utgångspunkten är att ha en positiv inställning till ridningen. Och att man aldrig - i någon situation - får skylla en motgång på hästen.

- Det är alldeles för ofta man ser ryttare som sitter på hästryggen och ser arga ut, de rycker, sliter och drar för att hästen inte lyder. På en tävling hörde jag en liten flicka fråga sin mamma varför en ryttare på framridningen verkade så arg. När man hör en sådan sak tänker man till: Är det verkligen så här vi vill ha det när vi utövar vår hobby? säger Kajsa.
Hippson träffar henne på Hästmässan i Borås, där hon just hållit clinic i ämnet dressyr. En clinic som kom att handla om så vitt skilda saker som skänkelläge och framridning.

För högt tempo är vanligt
Inte minst vill hon slå ett slag för att framridningen inte ska ridas i någon "hialös" fart.
- Alltför ofta ser jag ekipage som snor runt banan på långa tyglar, helt i obalans. En framridning är ingen hastighetstävling, hästen värms inte upp snabbare för att den springer fort, säger Kajsa.
Hon menar att bjudning inte är detsamma som hög fart.
- Ska du få fram bjudningen är det snarare energi i rätt riktning som efterfrågas. Och den måste du kunna hitta även när hästen är i balans i ett harmoniskt tempo. Det finns ingen elitidrottare som värmer upp genom att springa ett maratonlopp i högsta möjliga tempo, det säger sig självt. Så ta tyglarna och rid hästen i balans även när du värmer upp. Det är en klyscha att hästen tappar bjudning bara för att man rider långsamt, menar hon.

Positiv inställning
Det centrala i Kajsa Boströms budskap är ändå vikten av en positiv inställning.
- Om inte hästen gör det du ber den om kanske du måste fråga dig om du ber den på rätt sätt, i stället för att bli arg och frustrerad, säger Kajsa.
Hon menar att man måste behandla hästen så att man får den med sig, känslan ska vara bra och ridningen harmonisk och i balans.
- Det är aldrig okej att skylla på hästen. Att så att säga sätta apan på hästens axel och slå ifrån sig själv. Det är en tradition i ridningen som vi måste försöka arbeta bort.
Kajsa Boström är utbildad på Strömsholm och har "alltid" jobbat med hästar, genom åren har hon gång på gång stött på attityden att saker och ting är djurets fel.
- Hästen är en levande varelse och ska inte behöva ta ansvar för våra tillkortakommanden. Ridning är som dans, det ska vara harmoni mellan dem som utför den, inte negativa tankar och beskyllningar, säger hon.

Text och foto: Ida Röök
Källa: här

Taget från en diskussion om varför hästar ska ha skor:

"Att gå barfota kan nog dom flesta, men även den bästa löparen vill ha bekväma och bra skor när det skall jobbas.
Samma sak med hästar. "

Vad är det med människor och jämföra hästar med oss? Kan ingen se att det är VÄLDIGT stor skillnad på en häst och en människa?

Taget från Svenska Hovskolan där jag la upp länken till diskussionen ovan.
"Vilken löpare vill ha järnskor?"

"Ja exakt, BEKVÄMA och BRA skor.
Försök vinna 500 meter i ett par steppskor.."

"...japanerna springer nästan bara i dessa nya "skorna" som bara är ett skydd under fötterna. Svårt att beskriva i skrift men dom är utformade precis som fötter, som typ strumpor. Nån som sett dom kanske? Det är nu bevisat att vanliga joggingskor (som ska va så bra!) sliter mer på ben, ligament och allt som hör till, än vad det gör att springa barfota!!"

Om vi nu är så lika hästarna att vi jämför oss hela tiden med dom, inte skulle väl ni vilja ha likadana skor som hästarna? ;)
Eller har jag fel?

Stretching är bra för att förbygga skador, även för våra hästar. Musklerna töjs ut och risken för träningsvärk minskar. Men hur går det till då? Läs denna artikel med massa foton.

Sträck på halsen
Locka hästen med något gott och placera handen under hästens haka. Musklerna på halsens undersida stretchas.


Huvudet mellan frambenen
Detta stretchar hals, nacke och rygg. Du behöver troligtvis en liten mumsbit att locka med.


Huvudet mot kroppen
Hästen ska stå stilla och föra huvudet mot kroppen. Hästen stretchar här böjar- och sträckarmusklerna i nacke och hals. Börja med att låta hästens huvud nå dess armbåge. När din häst börjar bli vigare kan du hålla godisbiten längre bort, vid hästens höft.


Sträck på frambenen
Håll om runt kotans baksida. För benet framåt uppåt, men gå inte för fort fram. Hästen stretchar frambenes böjarmuskulatur, samt ryggmuskulatur.


Och sträck på bakbenen
Lyft benet och håll om runt kotan, och sträck benet framåt uppåt. Detta stretchar bakbenets låt- och skinkmuskler, och även en del av ryggmuskulaturen.


Sträck bakbenet utåt
Benet ska vara rakt. Musklerna på bakbenets insida stretchas.


Dra i svansen - men försiktigt!
Ta tag om den "köttiga delen" i svansen och dra långsamt. Håll i ca 8 sekunder och släpp sedan efter, långsamt även då. Kom ihåg - inga häftiga ryck! Många hästar tycker att detta är väldigt skönt och håller då emot och sänker huvudet. Med denna övning stretchas kors- länd- och ryggmusklerna.

Bra att veta innan du börjar stretcha hästen
Stretching är inte naturligt för hästen, det är något vi människor lär dem och därför måste man börja långsamt och succesivt. Det är viktigt att uppmuntra hästen, och att ha tålamod. Tvinga inte din häst till något! För att få ett så bra resultat som böjligt bör din häst vara positiv till stretchingen.

Det kan ta upp till ett par månader innan din häst når det optimala läget för varje övning. Gå hellre för långsamt fram än för fort, och
var extra försiktig med gamla och unga hästar.

Annat du ska tänka på är att du endast ska göra varje stretchmoment i ca 8-10 sekunder. Upprepa 2-3 ggr. Och snälla, släpp inte hästens ben nonchalant, utan ställ ner benet efter avslutad töjning.

OBS! Strecha aldrig din häst då den är kall, utan alltid efter träningpass.

Text från: här
Källa: Cattas hästmasage
Fler stretchövningar går att se här.

Kvarka, vad gör man?

Kvarka orsakas av en bakterie, Streptococcus equi subspecies equi. Nya utbrott sker ständigt och något effektivt vaccin finns inte, trots att många försök att göra vaccin har gjorts.

Symptom på kvarka

Drabbade hästar får feber, näsflöde och svullna lymfknutor, som ofta utvecklas till bölder mellan ganascherna. Andningsvägarna kan svullna och då får hästen svårt att andas. En del hästar visar lindrigare symtom men är ändå smittförande.

Följdsjukdomar som lunginflammation, bölder på andra ställen i kroppen och vätskeansamling som gör att hästen svullnar upp kan uppträda, men är inte så vanligt.

Smittspridning

Hästar som genomgått kvarka får en viss motståndskraft mot nyinfektion.
Bakterien finns i de sjuka hästarnas svalg, näsflöde och i bölderna. Smitta sker främst genom direktkontakt mellan hästar, men även via inredning, utrustning och människor som sjuka hästar haft kontakt med. Från smitta till sjukdom räknar man med 3-14 dagar och hästen är smittsam 24-48 timmar efter att feber visat sig. Tillfrisknade hästar kan utsöndra bakterier ytterligare 2-3 veckor, ibland längre.

Risk för att utveckla långvarig smittsamhet finns också. Då finns bakterier kvar i svalgregionen, i de så kallade luftsäckarna. Intorkat var och slem kan ligga kvar i luftsäckarna och tyvärr trivs även kvarka bakterier i avlagringarna. Misstänker man en symtomlös smittbärare måste veterinär gå in i luftsäckarna via näsan med speciell utrustning och leta efter avlagringar och provta för S. equi.

Skydda hästen mot kvarka

Det bästa sättet att skydda hästar mot kvarka och andra infektioner är att använda mottagningsstall med egen utevistelse för nytillkomna hästar. Efter minst två, helst tre, veckors karantän kan man släppa in de nya. Använd särskilda kläder och skor samt god hygien med handtvätt och gärna handdesinfektion före och efter besök i karantänsstallet.

När man lämnar hemmastallet för träning eller tävling bör man inte låta hästen hälsa på hästar från andra stall och själv ska man inte klappa andra hästar i onödan. Egen hink och annan utrustning är också bra att ha med och ställ krav på renlighet om hästen ska stalls upp.

Om hästen får kvarka

Misstänker man att man fått in kvarka i stallet bör man direkt isolera den sjuka hästen från de övriga och för övrigt följa råden som ges ovan. Tidigt i sjukdomen utgör hästen en mindre smittrisk än när det gått lite längre. Hagar där sjuka hästar vistats bör stå tomma minst en månad innan andra släpps in. Man ska naturligtvis också kontakta veterinär för att få den sjuka hästen undersökt och samtidigt inhämta råd från veterinären om smittskydd. Antibiotikabehandling vid kvarka behövs relativt sällan. En bedömning från fall till fall görs av veterinären.

Ansvarig författare: SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, 2011-09-20

Källa: här

 

Om långa tår kan orsaka smärta i glutealregionen och om korrigerande verkning och/eller skoning tar bort smärtan har en amerikansk studie från North Carolina State University College of Veterinary Medicine undersökt. I studien utvärderades sjuttiosju hästar, sextiosju skodda och tio barfota. Av de skodda hästarna visade femtio en överdriven reaktion vid palpation som tydde på upplevd smärta. Samtliga barfotahästar visade också reaktioner.

 

Tjugofyra av de skodda hästarna som visade smärta fick genomgå en uppföljande utvärdering fyra till sex veckor efter korrigering eller skoning. Tjugo av dessa hästar visade inga reaktioner vid palpation den här gången, och de resterande fyra visade betydligt svagare reaktioner än tidigare. De tio hästar som var barfota fick också genomgå en uppföljande utvärderingar, men bara en vecka efter korrigerande verkning. Åtta av dessa hästar reagerade inte längre, och de återstående två visade en minskad reaktion.

 

Forskarnas slutsats av undersökningarna är att alltför lång tålängd i bakfötterna kan ge av smärta i glutealregionen som kan vara förknippad med gångproblem eller prestationsproblem. Men smärtan kan lindras om man kortar ner tårna.

Studien publicerades i Equine Veterinary Science 2010;30(12):720-726.

Källa: här
bild: här

Stressar din häst vid utfodring? Eller stretar den emot vid arbete? Då har du lösningen här! Slow Feeding är en traditonsbrytande utfodringsmetod som passar både hästens matsmältningssystem och moderna hästägare betydligt bättre än traditionella vanor som är rent skadliga för hästar.

bild: här

Slow Feeding är precis lika bra för alla hästar oberoende av storlek, ålder, ras, användning och hull precis som det är lika fantastiskt för alla hästägare som tyvärr även har annat att göra än att bara sköta om sin häst. Tänk att slippa allt tidspassande när det gäller matning av hästen. Aldrig mer vare sig tidiga mornar eller jäktiga lunchfodringar. Det vore väl inte helt dumt att kunna ta sovmorgon en Söndag när snöslasket ändå vräker ner? För mig tar utfodringen 30 minuter var tredje vecka för det är så lång tid det tar att näta och köra in en ny rundbal i hästarnas väderskydd.

Slow Feeding betyder att man, vanligtvis med hjälp av någon enkel teknisk utrustning, gör så att det tar längre tid för hästen att äta sitt grovfoder. Man skulle kunna jämföra med att sätta betesbegränsare (munkorg) på hästen när den släpps på bete men nu sätter man munkorgen på höbalen i stället för på hästen.  Genom att begränsa hästens möjligheter att äta fort kommer maten att räcka längre och hästen har därmed fått en naturlig och tillfredställande sysselsättning under en större del av dygnet. Hästar som lever i det fria ägnar vanligtvis i stort sett hela sin vakna tid åt fodersök medan de flesta tamhästar bara får mat 2-4 gånger per dygn och äter därför bara en alltför liten del av sin vakna tid.

Visst kan det ta det lite längre tid att stoppa hästens grovfoder i en SlowFeeder än att slänga det på golvet men att mata hästen från golvet i boxen där det konkurrerar om platsen med avföring och urin är inte särskilt humant. Hästar betar normalt inte i närheten av sin egen avföring och fakta är att om du kan känna lukten av amoniak från bädden i boxen så har du överskridit de tillåtna gränsvärdena med 50 gånger. Att tvinga hästen att äta i den miljön måste betraktas som rent djurplågeri.

Man stoppar således helst hela höbalen i en behållare och låter hästen pilla ut det han vill äta genom förhållandevis små hål. Vanliga hönät duger inte då det där är alldeles för lätt för hästen att få ut stora mängder hö. Att förlänga hästens ättid gör både att han har sysselsättning längre tid och att han tuggar fodret bättre vilket har visat sig medföra mycket stora fördelar både när det gäller hästen mentala välbefinnande och fysiska hälsa.

Att få hästen att tugga sin mat mycket noga är otroligt viktigt eftersom hästens mättnads-receptorer inte sitter i magen som på oss människor utan i tuggmuskeln. Detta betyder således att hästen inte blir mätt av att ha ätit en viss mängd utan av att ha tuggat ett visst antal gånger. Om hästen fyller munnen med mat och tuggar slarvigt kommer den således att vilja äta betydligt mer för att känna sig tillfredställd jämfört med om den bara kan få tag i lite hö i taget och därmed också tugga det betydligt noggrannare. Det fungerar även så att alla kolhydrater som inte hästen (eller människan för den delen) har lyckats förbränna inom en ganska kort tid kommer insulinet att se till att det att lagras antingen i musklerna (endast en mindre del och på Shettisar inget alls) och resten som kroppsfett. Kolhydrater kan nämligen inte långtidslagras i kroppen men det har du säkert upptäckt att kroppsfett kan.

bild: här

En studie gjord i Australien och en studie gjord i Japan visade bägge två att krubbitande hästar krubbiter mest mellan 2 och 8 timmar efter det att maten har tagit slut. Visst blev det enkelt att få slut på krubbitandet. Det är ju tydligen bara att se till att hästen aldrig är utan mat i mer än två timmar. En möjlig förklaring till dessa tider skulle kunna vara att det faktiskt tar ungefär två timmar för maten att passera igenom magsäck och tunntarm och att matsmältningsvätskor som saltsyra, galla, bukspott och mjölksyra sedan fräter på den tomma tunntarmens väggar vilket kan skapa både obehag och magsår. Hästen kan inte stänga av produktionen av dessa vätskor och det tar förhållandevis lång tid för hästen att även minska ner denna produktion tillräckligt mycket för att det inte skall ge ovanstående problem. Ska vi gissa att det tar ca åtta timmar?

Att hindra hästen att äta för fort kan vara en bra början men det är långt från tillräckligt. Målet är att lyckas balansera hästens ätande över dygnet så att den aldrig blir hungrig eller svälter men även att den tar sig tid med andra mer sociala sysslor som lek och upptäcktsfärder. När hästen har ätit sig tillfredställd behöver den naturligtvis tillgång till sina vänner för detta sociala umgänge.

En häst som aldrig behöver svälta (dvs. vara utan mat mer än 2 timmar) blir också betydligt mer harmonisk, arbetsvillig, uthållig och överseende med både andra hästar och människor.

Vad är ”Continuous Slow Feeding”?

Continuous Slow Feeding är målet med Slow Feeding. Det vill säga att hästen skall kunna ha kontinuerlig tillgång till sitt grovfoder men trots det inte äta för mycket. Flera års internationell erfarenhet har visat att i princip alla hästar kan läras att balansera sitt eget ätande. De behöver bara lite hjälp att komma på rätt spår och naturligtvis tar det olika lång tid för olika individer att lära sig hur det hela fungerar. Anledningen till att de flesta hästar äter för fort och för mycket är att den traditionella portionsbaserade utfodring medför en stress för hästarna att maten alltid kommer att ta slut vilket de flesta hästar verkar uppleva som traumatiskt. När hästen väl har insett att maten aldrig kommer att ta slut utan de tror att höet växer i automaten precis som gräs växer på fältet så försvinner den ät-relaterade stressen och de äter bara det de behöver. Man kan tydligt se på hästens ögon när stressen har försvunnit för då slappnar de av på ett helt annat sätt och bryr sig inte längre om ifall någon annan häst skulle komma och ställa sig bredvid för att äta.

Det är mycket vanligt att hästar med under-, respektive övervikt kan stå tillsammans och äta ur samma Slow Feeding-automat och den överviktiga hästen går ner i vikt samtidigt som den tunna hästen går upp i vikt.

bild: här

Vanligtvis tar det mellan ett dygn och en månad för olika hästar att lära sig hur Continuous Slow Feeding fungerar. Det är individberoende och har ingenting med ras att göra. För att minska igångkörningsproblemen så rekommenderar jag att du fortsätter att fodra 75% av den vanliga portionsstorleken på det sättet du har utfodrat förut och bara adderar den fyllda Slow Feeding-automaten som en bonus. Om detta skulle medföra att hästen äter för mycket under inskolningsperioden så får du bara motionera den mer. Det bör inte vara särskilt svårt eftersom trav förbrukar ca 20 gånger mer energi än stillastående och gallopp ca 60 gånger mer så även om hästen har ätit dubbelt så mycket en dag så förbränner den ju det om du kan byta ut en timmes stilla stående mot en dryg timmes underbar ridning i trav och bara ca 20 minuter i fantastisk gallopp. När hästen väljer höet i automaten före det hö som du serverat på traditionellt sätt så är det dags att sluta med den traditionella utfodringen och bara erbjuda hö i automaten. Om hästarna tidigare har haft fri tillgång på hö från en rundbal så nätar du bara en ny bal och ställer in den i god tid innan den gamla galen är slut. Det har visat sig att de positiva förändringarna på hästarnas välmående är i princip lika revolutionerande vare sig de har haft fri, obegränsad, tillgång till hö eller fått portioner innan du bytte till Continuous Slow Feeding.

Med Continuous Slow Feeding får du en häst som blir mer arbetsvillig, mer harmonisk, uthålligare och alltid klar att arbeta. Flockdynamiken blir bättre eftersom hästarna inte längre konkurrerar om maten. Din ekonomi blir mycket bättre eftersom du inte längre behöver slänga bort nertrampat hö och du slipper passa utfodringstiderna. Continuous Slow Feeding passar precis lika bra för hästar som är uppstallade som de på lösdrift.

 

Artikel: härifrån

Källa: www.slowfeeding.com/svhem.htm
Köpa småmaskigt hönät: http://caisasshop.ebutiken.nu/hastsmhnsmamaskigahonat-c-61_58.html

...hästarnas vinterpäls inte blir tunnare eller tjockare av om man har täcke på?
En del tror nämligen att om man har täcke på hästen så blir vinterpälsen tunnare.

Men i själva verket så är det ljuset som påverkar.

Hästarnas kroppar känner av när soltimmarna blir mindre och börjar då med pälsproceduren. Likadant på våren då soltimmarna blir fler, då börjar hästarna fälla.


foto: här